bubbelbit

Sedan jag fick jobb har jag visst ingen enregi alls. Jag får stimulans, tiden att gå och lön. Jag lär känna nya människor, tillringar dagarna med något som känns meningsfullt och kul och jag bidrar med något till något. Men. Jag är helt slu när jag kommer hem. Fötterna, ryggen och axlarna är totalt i kaos och mitt huvud sitter knappt kvar på sin plats. Mina tankar är bara barn, barn, barn och verksamhet. Jag har svårt att sortera bort det.
När jag väl får lägga mig under täcket tar det inte många minuter innan jag sover som en sten tills väckarklockan ilsket pockar på min uppmärksamhet. Vissa mornar missar jag till och med när min prins säger hejdå. Jag bara sover.

Den här veckan är han inte här. Det kanske är årets värdelösaste vecka? Hittills iaf. Jag har mycket att göra så jag kanske överlever. Måndag är Anne-dag, tisdagen är stängning, onsdagen är vigd åt cirkus cirkör med pappa, på torsdag vankas det teater och på fredag vet jag inte än. På lördagen kommer äntligen Pelleprins hem och då bär det av till götet och rosa flufffest. På söndag far vi hem igen och kanske får vi koppla av på kvällen. Sen är det bara att börja om. Sa jag att jag var trött?