bubbelbit

Jag slog i en dörrpost och hela överarmsbenet och kulan i armbågen rasade ut ur såret. Det gjorde ont, men inte jätte. Jag höll armen högt till vi kom till en läkare. Det gjorde vi aldrig. Senare befann jag mig i en fantastisk lokal full med smårum, vindlingar och kuddar och madrasser. Allt var ljust och i klara färger. Där träffade jag bl a O. O från det förflutna. O som jag sårade alldeles kolosalt, som var så snäll, så tillåtande, så fantastisk. Han hade inga fel egentligen. Han var bara fel för mitt hjärta tydligen. Än idag är det ganska plågsamt att tänka på det Sällan gör jag det, men han hängde fast i min dröm. Även när vi var ute och jag hade alla påsar att släpa på i ösregnet.

När jag vaknade var jag som vanligt i min garderob. Med en knycklat öra. Jag har fått ett veck längs helt örat i mitten. I brosket. Idag blir en dag. Förhoppningsvis blir det bättre.