bubbelbit

Utanför mitt hus finns, en bit bort, ett kastanjträd. För ett tag sedan kunde man sparka på kastanjer över hela trottoaren. Nu finns bara de små pinnarna kvar. Det är nämnligen inte bara bladen och kastanjerna som hamnar på marken nedanför trädet, utan även små pinnar. De är ungefär 10 centimeter långa. De ser precis ut som skelletdelar av en fågel. Det är som att tusen små kycklingar dött och efter att naturen haft sin gång ligger nu bara benen kvar, av höstens mörker och regn har de färgats mörkbruna och människorna har trampat dem platta med sina oförsiktiga steg. Jag kan inte låta bli att tänka på det när jag går förbi där.