))<>((
Ej för mamman!
En del saker vill man bara glömma. Jag har ett minne som är helt fantastiskt. det kommer ihåg nästan alla filmer och alla böcker jag läser. Inte så ofta titlarna men själva handlingen, karaktärerna och miljöerna. Det är verkligen inte särskilt positivt. Jag kommer förvisso ihåg den fina filmen med prinsessan och de två bedragarna som sen måste vara modiga som riddare och där allt slutar lyckligt efter att de har gömt sig hos fåren och jorden håller på att gå i bitar. Men jag kommer också ihåg de mest obehagliga scener från filmer jag inte ens vill tänka på. Skräck och zombies är ju en sak, otrevligt som tusan, men ångestfilmer. Hon som blir skuren i benet, hon som ser sin syster som marionettdocka eller hon som inte dör när hon hoppar fast hon gärna vill. Eller fånigt pinsamma och meningslösa scener som äckel Liv Tylers underkläder i scenen innan Armageddonhjältarna åker upp i rymden. Jag kommer ihåg effektljuden när karaktärer blir misshandlade, dränkta eller försöker prata utan tunga. Eller den där scenen där två barn sitter och chattar med en kvinna och figuren i rubriken hittas på.....
En annan sak jag ofta minns är drömmar. För några år sedan drömde jag ofta som filmer. Allt var väldigt sammanhängande och allt var blodigt, tortyriskt och fruktansvärt. Jag kunde ofta inte komma levande ur drömmen men vaknade såklart alltid innan jag dog. Jag har hört att man inte kan drömma att man dör. En gång drömde jag att jag var i ett asiatiskt land i krig. Jag var på fel sida och plötsligt skulle jag få mina naglar utdragna. Jag sprang ut genom en lönndörr men befann mig på landet. Vägen var en rätt bred grusväg med parkerade militärlastbilar på. Jag sprang på ena sidan och på andra sidan samt bakom mig sprang soldater som skulle skjuta mig. Just när jag ser kulan närma sig min tinning vaknade jag. Lätt stirrig.
En annan gång drömde jag att jag befann mig på en porrfilmsaudition. Alla hade kläder i säckväv och det hade ingenting med porr att göra. Jag och en kompis (det kommer jag faktiskt inte ihåg vem det var) var där och blev inkallade bakom en gardin. Där var en dörr in till ett stort, mörkt, dammigt och spöklikt slott. I slottet blev vi tillfångatagna av tre små gnomer, de var klädda som jawas (Star Wars) med röd huva och äckliga små lysande ögon. De var dock inte alls lika söta som jawas är. De här varleserna skulle skalpera oss. Då var det en tjej till där. Hon dog. Precis innan det var min tur vaknade jag. Inte heller den här gången vaar jag helt avslappnad och utvilad...
Jag hade en dröm i ett hus där det hade varit disco kvällen innan. Jag var tvungnen att gå dit fast jag visste att det fanns en monstruös mördare i huset som var stort och fyrkantigt i vit puts. När jag hade kommit in var allt svartmålat och mörkt. Det fanns ingen lampa med precis som i filmer när det ska vara mörkt men det inte är det såg man allt litegrann. Jag hittade det jag skulle ha, en tröja eller något och skulle sedan ta mig ut. Då fanns ingen utgång. När jag väl hittade den stod mördarmannen där. Han jagade mig sedan med yxa fram och tillbaka genom huset som hade fullt med dörrar och invändiga balkonger utan räcken. Inte heller från det huset kom jag levade ut. Jag trodde jag hade klarat det en gång, men den dörren ledde bara ut till en balkong på utsidan av huset och jag var tvungen att springa in genom den andra dörren i balkongens andra ände.
Så småningom ändrade drömmarna karaktär och jag jagade skurkarna. Jag var agent som tog mig simmandes in i en stad, jag klättrade på väggarna för att ta mig fram osynligt. Jag åkte i hissar som inte ledde någonstans och befann mig bland byggställningar och halvfärdiga fasader. Hela tiden rasade tänder ur munnen på mig. Jag kunde aldrig stänga munnen för då blev det fullt. Jag kunde sällan hitta den jag jagade men jag visste alltid var den fanns och följde den hack i häl.
I en veckas tid försökte jag ta mig ut ur en lada omringad av nazistsoldater. det var andra världskriget och i ladan blev det bara fler våningar, hemliga gångar och rum och familjer. de hade alla olika överlevnadsstrategier men när soldaterna tillslut satte eld på ladan var vi tvungna att hoppa. Från översta våningen ner på en plåt. Om man inte tog nog fart skulle man hamna i klorna på nazisterna och de skulle skjuta alla de kunde. Det var bara jag och en till som klarade det. Vi for ner med plåten för en backe och in i någons tvättvinda. Sedan fick vi springa och ju längre vi sprang desto fler soldater var där. Jag lyckades till slut gömma mig i en skog, precis bredvid nazistlägret. Där blev jag uppfångad av en gerillarörelse som ansåg att det bästa jag kunde göra var att bli en av dem som skulle ge sig in under-cover bland nazisterna.
Ungefär ett halvår innan i am legend kom drömde jag ett liknande scenario. Det orkar jag inte ens skriva om men givetvis var det lite mer skruvat än filmen och när jag vaknade var jag inte alls säker på att jag verkligen ville somna om igen.....
En del saker vill man bara glömma. Jag har ett minne som är helt fantastiskt. det kommer ihåg nästan alla filmer och alla böcker jag läser. Inte så ofta titlarna men själva handlingen, karaktärerna och miljöerna. Det är verkligen inte särskilt positivt. Jag kommer förvisso ihåg den fina filmen med prinsessan och de två bedragarna som sen måste vara modiga som riddare och där allt slutar lyckligt efter att de har gömt sig hos fåren och jorden håller på att gå i bitar. Men jag kommer också ihåg de mest obehagliga scener från filmer jag inte ens vill tänka på. Skräck och zombies är ju en sak, otrevligt som tusan, men ångestfilmer. Hon som blir skuren i benet, hon som ser sin syster som marionettdocka eller hon som inte dör när hon hoppar fast hon gärna vill. Eller fånigt pinsamma och meningslösa scener som äckel Liv Tylers underkläder i scenen innan Armageddonhjältarna åker upp i rymden. Jag kommer ihåg effektljuden när karaktärer blir misshandlade, dränkta eller försöker prata utan tunga. Eller den där scenen där två barn sitter och chattar med en kvinna och figuren i rubriken hittas på.....
En annan sak jag ofta minns är drömmar. För några år sedan drömde jag ofta som filmer. Allt var väldigt sammanhängande och allt var blodigt, tortyriskt och fruktansvärt. Jag kunde ofta inte komma levande ur drömmen men vaknade såklart alltid innan jag dog. Jag har hört att man inte kan drömma att man dör. En gång drömde jag att jag var i ett asiatiskt land i krig. Jag var på fel sida och plötsligt skulle jag få mina naglar utdragna. Jag sprang ut genom en lönndörr men befann mig på landet. Vägen var en rätt bred grusväg med parkerade militärlastbilar på. Jag sprang på ena sidan och på andra sidan samt bakom mig sprang soldater som skulle skjuta mig. Just när jag ser kulan närma sig min tinning vaknade jag. Lätt stirrig.
En annan gång drömde jag att jag befann mig på en porrfilmsaudition. Alla hade kläder i säckväv och det hade ingenting med porr att göra. Jag och en kompis (det kommer jag faktiskt inte ihåg vem det var) var där och blev inkallade bakom en gardin. Där var en dörr in till ett stort, mörkt, dammigt och spöklikt slott. I slottet blev vi tillfångatagna av tre små gnomer, de var klädda som jawas (Star Wars) med röd huva och äckliga små lysande ögon. De var dock inte alls lika söta som jawas är. De här varleserna skulle skalpera oss. Då var det en tjej till där. Hon dog. Precis innan det var min tur vaknade jag. Inte heller den här gången vaar jag helt avslappnad och utvilad...
Jag hade en dröm i ett hus där det hade varit disco kvällen innan. Jag var tvungnen att gå dit fast jag visste att det fanns en monstruös mördare i huset som var stort och fyrkantigt i vit puts. När jag hade kommit in var allt svartmålat och mörkt. Det fanns ingen lampa med precis som i filmer när det ska vara mörkt men det inte är det såg man allt litegrann. Jag hittade det jag skulle ha, en tröja eller något och skulle sedan ta mig ut. Då fanns ingen utgång. När jag väl hittade den stod mördarmannen där. Han jagade mig sedan med yxa fram och tillbaka genom huset som hade fullt med dörrar och invändiga balkonger utan räcken. Inte heller från det huset kom jag levade ut. Jag trodde jag hade klarat det en gång, men den dörren ledde bara ut till en balkong på utsidan av huset och jag var tvungen att springa in genom den andra dörren i balkongens andra ände.
Så småningom ändrade drömmarna karaktär och jag jagade skurkarna. Jag var agent som tog mig simmandes in i en stad, jag klättrade på väggarna för att ta mig fram osynligt. Jag åkte i hissar som inte ledde någonstans och befann mig bland byggställningar och halvfärdiga fasader. Hela tiden rasade tänder ur munnen på mig. Jag kunde aldrig stänga munnen för då blev det fullt. Jag kunde sällan hitta den jag jagade men jag visste alltid var den fanns och följde den hack i häl.
I en veckas tid försökte jag ta mig ut ur en lada omringad av nazistsoldater. det var andra världskriget och i ladan blev det bara fler våningar, hemliga gångar och rum och familjer. de hade alla olika överlevnadsstrategier men när soldaterna tillslut satte eld på ladan var vi tvungna att hoppa. Från översta våningen ner på en plåt. Om man inte tog nog fart skulle man hamna i klorna på nazisterna och de skulle skjuta alla de kunde. Det var bara jag och en till som klarade det. Vi for ner med plåten för en backe och in i någons tvättvinda. Sedan fick vi springa och ju längre vi sprang desto fler soldater var där. Jag lyckades till slut gömma mig i en skog, precis bredvid nazistlägret. Där blev jag uppfångad av en gerillarörelse som ansåg att det bästa jag kunde göra var att bli en av dem som skulle ge sig in under-cover bland nazisterna.
Ungefär ett halvår innan i am legend kom drömde jag ett liknande scenario. Det orkar jag inte ens skriva om men givetvis var det lite mer skruvat än filmen och när jag vaknade var jag inte alls säker på att jag verkligen ville somna om igen.....
Kommentarer
Trackback
