bubbelbit -

filmens ondskefullhet

Få saker kan få mig att byta humör så helhjärtat som film. Jag tittade just på en och som alltid slutar det med att jag sitter med livsångest. JAg vet inte vem jag är, vad jag gör här eller varför. Jag avskyr mitt liv just i det ögonblick då jag dras tillbaka från filmens förtrollade värld till min egen verklighet. Min verklighet med mina känslor, mina tvivel, mina problem, min glädje, sorg, ilska, frustration och med mina relationer. Det är hemskt. I filmens värld existerar inget banalt och det finns alltid en final. Den där finalen skulle jag vilja ha. När allt blir som man vill. Filmer där det inte händer vill jag inte se. Varför ska jag se sånt? Det händer ju i verkligehetn. Vill jag se verklighet tittar jag på verkligheten, kan jag inte se det jag då vill se tittat jag på en dokumentär. När jag tittar på Film vill jag bli förtrollad, jag vill att det ska vara två timmar lycka. Med problem som man vet löser sig i slutet. Jag skulle nog inte vilja leva i en film. Men jag känner mig alltid väldigt tom när filmen är slut. Jag är likadan när en bok tar slut. Eller en serie. Jag gllar inte avslut. Det får man ångest av. Och ångest är något jag har nog av.

2010-05-27 @ 22:34:52 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Vickan

Jag förstår hur du känner dig. När jag är ensam och tittar på film har jag alltid koll på hur lång den är och tittar med regelbundet mellanrum på tidräknaren på DVD:n. Visst framkallar det ångest, men jag kan inte hjälpa det. När det närmar sig slutet tänker jag "nej, nej, NEJ" Sedan sitter jag där och vet inte alls vart jag ska ta vägen, än mindre vad jag ska göra. Samma med böcker. När det närmar sig slutet börjar jag automatiskt tänka på vilken bok jag ska läsa sen. Ibland pausar jag filmen för att hämta vatten eller kissa trots att jag inte behöver bara för att det inte ska ta slut.. Men.. glöm inte att du är bra, toppen, fantastisk som du är! Med eller utan avslut och ångest:)

KRAM!

2010-05-27 @ 23:08:32
URL: http://laelectrica.blogg.se/

Postat av: C

Och likväl fortsätter man att både läsa böcker och titta på film. Mycket märkligt. Jag undrar om man kan träna upp sig? Eller om man kanske inte vill träna upp sig, om man lyckas kanske man blir lite mindre mänsklig. Kanske är det så att när man känner den där obehagliga tomheten betyder det att man blivit rörd? Uhh. Hatar ordet rörd- det är äckligt.

Kram

2010-05-27 @ 23:26:36

Postat av: V

Jag tror att knepet är att bara titta på riktigt bra filmer. Såna som sitter i och som inte gör att det märks att filmen är slut. Som Inglorious Basterds t.ex. Eller Kill Bill.. Nu vet jag att du inte gillar den typen av filmer, men du fattar grejen..

Jag är inte säker på att det handlar om huruvida man är mänsklig eller inte. det är nog mer en ångestfråga?

Rörd är fint tycker jag.

Kram

2010-05-28 @ 06:45:51

Postat av: C

Ja jag förstår hur du menar :) JAg vet ju att du gillar de filmerna. Jag tror snarare på att se dåliga filmer. De har man ju inga problem med att släppa. För även om man har filmen kvar i huvudet (som man har med en bra film) så vet man ju hur det slutade. Eller, i de allra flesta fall så vet man hur det slutade. Jag ar svårt för filmer med öppna slut :)

2010-05-28 @ 11:39:47

Trackback