bubbelbit

Det började så bra. Mycket trevligt sällskap och lunch och cykeltur genom haga till frösunda (utan sällskap). sen gick det åt helvete. Nu sitter jag här hemma med en enorm klump. Svettas, stångas, våndas. Ångesten gjorde att jag knappt kunde cykla, fick inget syre ut till musklerna, kunde inte andas och såg inget. Ville inte vara där. Vill inte vara här. Staden är inte min och det är tyst.

Som i ett vakuum.

Så tyst som det aldrig tidigare varit.