bubbelbit

Jag blir så ledsen. Och arg. Och uppgiven. Jag anser att jag bor i ett modernt samhälle. Ett samhälle där folk är relativt välutbildade, där man kommer långt med kunskap och där folk kan väga och jämföra åsikter mot fakta innan de öppnar munnen. Trots det envisas folk med att vara så trångsynta och idiotiska. Nu under Pride skrivs det mycket om människor som lever utanför heteronormen. Det berättas om individer och samhället. Hur det förhåller sig och vad som sker. Man kan kalla det för utildning, om inte annat så för den grå, heteronormativa och okunniga massan. Till det mesta som skrivs i nättidningar kan man blogga. "Blogga om den här artikeln" eller liknande står det ofta längst ner. Om man gör det syns det på artikelsidan. Jag har vågat mig in på många av dessa bloggar och det är då ledsamheten kommer över mig. Varför vill fok inte lära sig? Varför kämpar de emot så till sista blodsdroppen? Varför finns det en syn på HBTQ-personer som Det är ok att de finns, så länge jag slipper se dem. Då är det väl inte ok att de finns? Vem är det som får bestämma vilka som får finnas och vilka som får synas? Naturen har under årtusendena sorterat bort arter som inte längre passat in i världen. De senaste hundra åren har människan effektivt raderat bort andra arter. Jag VET att naturen inte bryr sig ett skvatt om Lasse som tar sig friheten att klä sig i klänning, som i många kulturer och i långa tider ansetts vara ett kvinnoplagg. Eller om Lisa som väljer att inte ha sexuella relationer med någon. Eller om Berit som tidigare hette Sven eller om Gunilla som är gift med Fanny eller om.... Ja ni fattar min poäng. Men vi, som lever tillsammans med andra människor, där ingen människa är mer än den andra (vi är konstruerade på i stort sett samma sätt allihop) måste vi se till att alla har möjlighet att utvecklas, hjälpa till där det behövs, pusha, stötta, inte försvåra för de delar av befolkningen som inte går in genom majoritetens smala nålsögon.
Att det nyfikna barnet tittar på någon som ser avvikande ut är inte fel, däremot blir det den vuxnes fel om barnet inte tillåts fråga varför den avvikande avviker. Nu pratar jag inte om sjukdomsfall, utan om personer som inte ser ut som alla andra. Att jämföra icke-heteronormativa människor med sjuka eller defekta människor är helt befängt. Enda likheten de har är att samhället har svårt att anpassa sig till båda grupperna.

Man kan fråga sig varför? Varför har människan behov av att könsbestämma andra? Varför anser sig människor ha rätt att tycka något om vem jag ligger med, eller gifter mig med?

I det här så stressade samhälle, där barnen går på dagis från öppning till stängning, där förvärvsarbetande människor måste se till att kunna vara uppkoplade mot jobbmailen på semestern, anser sig folk fortfarande ha tid att förfasas och förskräckas av rörelser, kulturer och individer som vill bli accepterade och likabehandlade trots att de på ett eller annat sätt skiljer sig från - det vanliga? - det bekväma? - det naturliga? Vad är det för ord? Det som är vanligt, bekvämt och naturligt för mig är det kanske inte för dig. Samhällets värderingar i orden.

Naturligt - borde vara det som inte är konstlat. Att tvinga en vänsterhänt att skriva med höger hand är onaturligt.
Vanligt - borde vara det som förekommer i fler fall än ett visst antal. Kanske ett, kanske tio. Det beror på i vilken kontext det pratas om. Vad gäller människor så borde vanligt inte förekomma. Försöker vi inte alltid lära oss att alla är unika?
Bekvämt - borde vara det som känns rätt för den person det berör.

Jag har nu inte läst igenom, jag har försökt få ner lite tankar. De är ofta ganska spretiga. Och jag vet att när man skriver ner tankar blir de ofta ganska halva, för innan man är klar pockar nästa tanke på uppmärksamhet.